| En trotjänarinna i Selma 1891-1975 |
 |
Hon kom till gården ”Håkars” Nils
Petter Jakobssons Bondfamilj med 3 vuxna, 4 barn, 2 pojkar 2 flickor,
den ena av flickorna sjuklig.
Arbetet bestod av ladugårdsgöra och inomhus. Sommartid var djuren
på fäbod eller i skogen. Detta innebar mjölkärl på skottkärra
400-500 meter ner till sundet, sen båt över och fortsätta 200
meter till ladugård med 5-6 kor, samma väg tillbaka. Disk ute vid
brunnen av träkärl, byttor och tråg i stor mängd, sen fortsatte
dagen med allt arbete i hushållet, där även matmor var sjuklig.
Sommartid
var det arbete ute på ängen. Allt skulle räfsas för hand.
Potatisland och rovor rensas, bär plockas, hallonljung fanns vid gårdens
närhet, det såldes i stan eller där efterfrågan fanns.
Stora
tvättar skulle göras höst och vår ute i det fria. Vatten
värmdes i den trebenta grytan, allt skulle hinkas upp ur den djupa brunnen.
Tvätten skulle kokas, stötas och sköljas. |
Mellan åren 1908-1911 avled husmor och de båda flickorna,
en i mjältbrand den andra i hjärnhinneinflammation.
Selma fortsatte sin tjänst tills den äldste sonen gifte sig och
kom till gården.
Nils Petter kom att köpa ett hemman i Mjölkudden troligen i
början av 30-talet.
Där anställde han Selma igen att sköta hushåll och
ladugård samt allt förekommande på en bondgård,
bland annat fanns där en ganska omfattande trädgårdsodling.
1938 kom Selma åter till ”Håkars” då som husföreståndare åt Ruben som blivit änkeman med
5 barn i åldrar mellan 1 vecka och 10 år. Den minste placerades
på barnhem i Karlsvik.
Hon berättade för mej: - Jag besökte den dödssjuka
Edit som bad mej med orden;
- Du som vet hur allt ska vara ”ici Håkars” kan du åka
dit och ta hand om mina barn?
Selma sa: - Jag kunde aldrig glömma Edits bön. Selma lovade henne
att göra så.
En stor sorg fick hon uppleva när bostadshuset brann ner till grunden
1953.
Hon var den sista som lämnat huset för utesysslor och var mycket ängslig
när polisen frågade om hon inte känt någon brandlukt.
Hennes händer var alltid i arbete. Hon stickade mängder av arbetsstrumpor,
broderat handarbete gjorde hon ett enda, en bonad med texten: Ingen klippa är
såsom Gud. Selma var en sann kristen. Bonaden gav hon till mej, vi
ramade in den och den finns idag på vår köksvägg.
1962 blev det generationsskifte, hon blev kvar på gården tills
hon insjuknade i hjärnblödning 1967. Sina sista år bodde
hon på Bredängshemmet.
 |
Selma belönades för
sin gärning med Kungliga
Patriotiska Sällskapets Silvermedalj
för lång och trogen tjänst. Hon uppmärksammades även
av Hushållningssällskapet för föredömlig
skötsel av hem och ladugård.
Karin Jakobsson Sep. 2002
Avskrift 2005-09-20 Stina Holmbom |
 |
